Lite mycket nu

Jag tror inte att det skall kännas så här. Man skall inte må på det här viset när man är 27 år och i sin bästa ålder...
Det har liksom varit en tuff vecka och den har satt sina spår rejält. Jobbat mellan 9 och 13½ timme varje dag. Yrt på som en värpsjuk höna varje dag på jobbet, knappt hunnit sitta ner på rasterna ens. Sovit sämre än sämst (och för en gång skulle kan jag inte ens skylla på dottern).
Idag skulle det nog ha tagit slut om jag inte haft en underbar make.
Redan i onsdags märkte jag att jag började glömma saker. Sista rasten skulle jag ha träff med mina kollegor och städa ur några skåp, det glömde jag. Sen när jag försökte minnas vad jag gjorde istället så hade jag inte en susning ens. Jag glömde nycklar, papper mm.
Torsdagen rullade lite bättre även om jag idag knappt minns gårdagen.
Idag har det varit katastrofalt. Trots att jag bara undervisat två riktiga lektioner idag (haft prov med en klass så det räknar jag inte som riktigt undervisning och så hade jag veckans andra håltimme idag) så har det varit jobbigt. Sista lektionen tror jag att jag slog till med minst 10 felsägningar som jag själv lade märke till. Glömde en mening mitt i så jag fick helt enkelt börja prata om annat. När klockan äntligen blev 15 visste jag knappt hur jag skulle ta mig hem. Men hem kom jag och det känns lite bättre nu.
Maken hade dammsugit och vi åkte tillsammans och handlade för utan honom hade jag nog kommit hem utan mat också.

Nu skall jag vila mig, somna på soffan känns riktigt lockande och så hoppas vi att det är en bättre dag imorgon. För på söndag borde jag vara i toppskick igen för då skall det rättas prov! Det är mycket nu!