Ibland tycker jag att hela bloggvärlden är lite skrämmande. Som när man ser någon på stan och inte ens känner personen irl så man inte ens hälsar på personen ifråga. Ändå känns det som om man vet massor för "man har ju läst på bloggen".
Det här tänkte jag till exempel på i förra veckan när Sandra betjänade mig i blombutiken. Jag tänkte säga något fint om hennes blogg men kom mig sen inte för helt enkelt! Det är ju egentligen helt löjligt att man sen irl knappt vågar meddela åt en person att man läser dennes blogg...
Samma sak med flera andra personer inom bloggvärlden, man tror ju att man känner dem men sen när man ser dem på stan så hälsar man inte ens.
Samtidigt är det lite tråkigt när man träffar en vän så tycker man att man har något att berätta så kontrar vännen med "jo, jag läste på bloggen". Visst, jag bloggar till en del för mina vänner (men mest för mig själv) och det är roligt att ni läser! Och ni får väldigt gärna skriva någon kommentar någon gång också så jag faktiskt vet att ni läst! Men samtidigt känns det lite trist när alla runt en redan vet det som man tänkt berätta. Och den riktiga vänskapen blir lidande i denna cyberrymd. Man tycker att man vet så mycket om vännerna som bloggar men egentligen är det ju helt tragiskt att man bara läser bloggarna istället för att träffas irl lite oftare! Detta har jag kommit fram till efter att ha tillbringat några timmar i fina Lindas fina kök idag på eftermiddagen!
Och så sen denna eviga våndan över vad kan man skriva på bloggen och vad passar bäst att hållas utanför. Jag har så mycket jag skulle vilja skriva om, berätta åt dem som faktiskt står mig nära men samtidigt så vet jag ju att varje bokstav, varje ord, varje mening kan läsas av precis vem som helst. Vill jag att mina elever, mina fiender (inte för att jag vet om jag har några), min arbetsgivare, mina potentiella arbetsgivare, ja alla ska läsa mina innersta tankar? Nej, det vill jag ju inte... Därför lämnar en stor del av alla mina bra idéer till blogginlägg också oskrivna för jag stöter ofta på någon konflikt när jag börjar formulera mig i huvudet.
Kanske man skulle säga upp kontraktet och sluta blogga och sluta läsa... Fast nej, det är jag nog lite för nyfiken för!
Jag har lite samma bekymmer, skulle gärna skriva av mig men vet inte riktigt om man kan...min blogg e ändå låst, men man vet inte vem som läser ändå för som jag hört så har lösen och användarnamn hamnat i andra händer än dom jag gett det åt!! Läser bloggar gör jag gärna, men som du säger man har liksom inget att prata om i slutet när man träffas för det har man redan läst eller hört...dagens it bekymmer!! Jag e inte så aktiv med mitt skrivande, men ibland när andan faller på så kan det komma en par rader. Tycker det ändå är intressant att få läsa lite hur det går med era renoveringsplaner och hur svårt det faktiskt är att välja å vraka mellan allt i inredningsväg, får se om jag också en vacker dag sitter i samma båt. Här fick du en liten novell...så kan det gå :)
SvaraRaderaJa, så sant så sant det du skriver! Vad ska man blogga om, vad vill man blogga om, vad känns bekvämt?! Ibland när jag publicerat ett inlägg kan jag nästan få panik...och tänker, blev det för personligt nu?! Jag försöker ändå hålla en ganska ytlig linje. Mycket inredning och hantverk, men så blir det ju en del annat också...
SvaraRaderaSen så det här med att man inte träffas för att man följer med varandras liv på nätet så är ju också lite missvisande, för som sagt så skriver man ju inte om allt på bloggen. Som du skriver så var det ju nog så roligt att träffas "på riktigt", det kan ju inte mätas med några blogginlägg i världen..
Som att träffa din lilla tös, mycket bättre i verkligheten än en bild på bloggen! :)
För och nackdelar med allt. Och detta bloggande är nog en ständig kamp i varje bloggares eget huvud tror jag.. Åtminstone mitt. SÅ du e inte ensam! :)
Haha, jag tjuvtittade lite varifrån besökare hade kommit, och så såg jag att du länkat mig. :) Jag är lite likadan, vad ska man säga åt dem vars blogg man läser?! Jag har någongång sagt bara något i stil med "jag läser din blogg" åt någon, och det gick bra :)
SvaraRaderaNu ska jag börja läsa din blogg också. Ha det bra så kanske vi syns igen! :)