Sendrag

Alltid då jag sätter igång och tränar lite effektivare så kommer det som ett brev på posten, sendraget!
Nu har jag inte haft sendrag sen jag väntade Elin (har tydligen inte tränat effektivt på över två år) men den senaste tidens löpning börjar ge sig till känna. Konstigt nog är det alltid på kvällen efter ett löppass som jag känner av det. Som tur är så har jag inte haft dom där riktigt hemska anfallen än som jag oftast får nattetid då jag sprätter runt i sängen som en annan fisk på land för allt känns bara hemskt. Jag minns mitt värsta sendrag som jag fick en natt för många år sen då jag bara grät och hade mig för det slutade aldrig. Till sist var R redo att ringa sin sjukvårdsutbildade mor mitt i natten men det vägrade jag. Minns sen inte hur och när det slutade men jag minns ännu hur det kändes.
Så långt vill jag inte släppa det den här gången, så nu blir det att försöka hitta på lite knep.
Under hösten 2007 så gick jag en kurs i ACT (tillsammans med en hel massa pensionärsdamer eftersom studerande och pensionärer verkade vara de enda som hade tid att gymma en förmiddag mitt i veckan). Nåja, där fick jag också sendrag en gång. Då var det en av tanterna där som tipsade om magnesium. Desperat som jag började vara så gick jag och handlade en burk magnesiumtabletter och det tog inte länge före sendragsanfallen gav med sig.
Så nu finns en burk magnesiumtabletter överst på min handelslista till imorgon! Hoppas de har snabb effekt!